sorry

Huvva sa dalig jag har varit pa att uppdatera! Och inte hinner jag nu heller! Jag ska ju tomma diskmaskinen och fylla den igen och ringa min bror och.... sen ska jag pa arbetsintervju ikvall innan jag aker hem och stadar hela lagenheten. Inatt kommer ju namligen min fina fina bror och halsar pa hos mej. Det ska bli sa trevligt. Aja nu maste jag ga, mer kommer en annan gang.

things can only get better.

Dansen gick som den gick... I mitt forsvar har jag hoppat in tva veckor efter alla andra, men jag kan gott erkanna att jag var glad att jag inte valt en orange t-shirt denna gang.

Jag gar tillbaka nasta tisdag iallafall. Det kan ju bara bli battre.

vad har jag gett mig in pa?

Jag har blivit medbjuden pa en danskurs av en van till en van. Jag har lange velat borja dansa, nagot som jag gjorde mycket av under skoltiden, men det kanns lite laskigt med tanke pa att jag nu nastan ar pensionar (24 ar) med ruskigt dalig kondition och minimal muskelmassa. Mitt senast forsok var nar jag gick med i ett gym (det varade en manad...). Dar fanns det danspass som man kunde kora. Forsta forsoket gjorde jag misstaget att ha pa mig en orange t-shirt. Detta resulterade i att man i spegeln kunde se en massa svart/grakladda manniskor dansa mer eller mindre som man ska, och en orange grej akandes omkring, snurrandes at fel hall etc.

Det ar konstigt vad kroppen glommer. Nar jag dansade som mest under gymnasie tiden sa var det totalt ca 4 timmar i veckan. Da var allt jattelatt och jag larde mig rutinerna snabbt. Jag stod jamt langst fram for att riktigt skryta och var danslararens favorit. Nar jag gjorde mitt forsok pa gymmet for kanske ett och halvt ar sen kande jag mig som en elefant. Kroppen ville inte rora sig som jag ville att den skulle. I huvudet visste jag vad jag skulle gora men mina armar och ben lod inte. Ibland fick jag hoppa over delar for att det inte fungerade alls. Jag hade helt enkelt blivit en san tjej som jag kollade snett pa for sisadar 6-7 ar sedan dragonskolans danssal. God help me...

you'll never walk alone

vi vandrar tillsammans, min syster och jag

gah

Jag ar helt vilsen nu nar min privata kock ar bortrest. Kom hem ikvall och varmde upp acklig pasta fran igar, sa nu var annu ackligare an den var da. Efter nagra tuggor akte den i soporna. Sen blev det en yoghurt och lite chips. Jag kanner mej som ett barn som inte kan ta hand om mig sjalv! Men det finns liksom ingen motivation att aka till affaren och laga nan "riktig" mat bara at mig. Men som tur ar sa har min flatmate nu kommit hem och ska tydligen laga shepherds pie ikvall. Sa da far jag mej lite riktig mat iallafall. Hubby. Kom hem nu.

nanting (det dar ska va ett a, alltsa utan pricken. Very Petrus uttryck)

Antingen sa kan jag ta mej i kragen och flytta runt lite mobler, organisera klader, packa upp grejjer, stada, stoppa in en tvatt etc etc.

Eller sa kan jag sitta framfor datorn och dricka soya chokladmjolk (som jag inbillar mej ar nyttig bara for att det ar soya, men det ar for fan CHOKLADMJOLK) och hets-blogga nagra ganger i timmen.

Hmm.

Vi syns pa en stund da.

men va?

Insag just att vart rum nu ar malat i samma farg som min bloggbakgrund.

Coincidence, I think not!

nice

Se vilken fin kanna jag raddade fran var tradgard. Den hade nog statt dar i nagot ar nu och var helt tackt i alger pa insidan. Jag skrubbade den i duschen och satte blommor i den.

dear oh dear

Nu har hubby akt till Heathrow, han ska flyga hem till Irland idag och kommer tillbaka pa torsdag kvall. Det kanns extra trakigt eftersom vi haft en san fin helg tillsammans. Nar jag kom hem efter jobbet pa fredag hade han malat om i vart rum i precis san farg som vi ville ha, typ gra/bla. I torsdags hamtade han aven det dar javla skrivbordet som jag vantat pa och tjatat om. Iallafall, nar jag kom hem och sag att han malat sa blev jag helt speachless, sa otroligt fin och omtanksam present att overraska mig! Vi gick till Thailandsk restaurang och at en massa god mat. Sen gick vi hem och stallde in moblerna som vi ville ha dom, baddade fint med vara vackra lakan som vi fick i julklapp. Vi hade hallit pa dom tills vi fick lite battre ordning i rummet, men nu ar dom ute och dom ar sa fina. Sen gick vi och la oss i vart fina, fina rum. Igar lagade jag frukost pa sangen (eller snarare brunch) till Hubby. Han fick smoked salmon and cream cheese bagels, mango yoghurt, jordgubbar, apelsinjuice, te och en blomma pa brickan. Sen hade jag aven kopt en Valentines present till honom, fast vi sagt att vi inte skulle, men det var ju bara en liten. Jag fick blommor och present av honom. Hela dagen hangde vi runt tillsammans, gick till portobello road och kopte lamb shanks (det har jag verkligen ingen aning om vad det heter pa svenska..) och lite goda oliver. Sen lagade Hubby middag och vi drack lite vin. Alltsammans var valdigt fint och mysigt och....... usch vad jag later som en smug married couple! Skarpning!!

be my valentine

the pits

"Are you satisified with your social life?" lyder enkatfragan pa nan hemsida jag hamnade pa. Kanns valdigt passande nar man sitter hemma sjalv och youtubar latar kl 21.06 pa en lordag kvall. Tragedi. Det anda som gor saken battre ar att jag hittade Shoreline med Broder Daniel. Da kanns det iallafall lite skont med en latt depression. Tror jag tar och lyssnar pa den med Anna Ternheim ocksa, bara for att verkligen halla salt i saren.

Sen ska jag faktiskt ut senare ikvall, sa nu ska jag sluta gnalla. Men det ar harligt med lite tycka-synd-om-sej-sjalv ibland.

slutet gott, allting gott

Ja, inte blev det nagot skrivbord idag heller. For ovrigt sa har vi ingen mat hemma. Alltsa verkligen ingen mat alls. Planen var att vi idag skulle motas upp pa sainsburys efter jobbet, dar skulle vi forsoka oss pa nagon slags storhandling. Men se det blidde ingenting av den planen. Min buss hem tog en evighet och jag somnade till ett par ganger. Mellan somnattackerna funderade jag pa vad i helvete vi skulle ata. For man maste ju trots allt ata. Jag raknade kontanterna i min ficka och fick det till ungefar £7.50. Klev av ett par hallplatser innan min vanliga och gick till "taste of punjab" som ar varldens mest dodgy indian take away. Dar lyckades jag fa en lammcurry, pilau ris och ett nan brod for bara £6.50. Result!

give me strength

Jag ar sjuk och bebisen ar sjuk. Plus att det ar kallt och blott och ackligt ute. Sa det blidde ingen promenad imorse, istallet lekte vi inne. Eller bebisen lekte och jag laste Harpers Bazaar.

Egentligen gillar jag inte modetidningar for de ger mej bara komplex. Jag kan kanna mig som en helt lyckat, normal manniska som har allt jag kan behova. Sen laser jag en Harpers Bazaar/Vogue eller dylikt och plotsligt vill jag ha trehundranittioatta nya par skor/klanningar/kappor/frisyrer/broststorlekar/jattedyra vaskor. Jag blir helt snurrig i skallen dar jag sitter och rationaliserar att visst ar det okej att ta ut ett kreditkort for att kopa en Chloe handvaska for £600, som jag faktiskt inte ens vet om jag tycker ar snygg, men den ar ju arets "it-bag" och har jag den blir jag lycklig. Va hande? Kan det bero pa att ca 50% av tidningen ar reklam och de andra 50% ar indirekt reklam? Ar det jag som ar svag? Som tur ar sa behover jag ju inte lasa dessa tidningar langre, men pa min forra arbetsplats var det ett krav. Det ar sant. Vi prenumererade pa typ 5 olika tidningar (brittisk och amerikansk version), de satt en liten klisterlapp pa tidningen med vara namn och nar man hade last dom fick man pricka av vid sitt namn. Angest.

kanske imorgon

Kanske, kanske kommer skrivbordet imorgon. Skrivbordet som vi betalade for flera veckor sedan och som jag sedan dess har vantat pa. Nu kanske ni tror att det ar nat jobbigt mobelforetag som inte levererat i tid, men nej, det ar hubby som inte kommit sig for att hamta det an. Okej, han gjorde ett halvdant forsok en gang, men det gick inget vidare och dar tog det stopp. Tydligen ska han forsoka igen imorgon, har han informerat.

Det har skrivbordet haller upp hela min tillvaro. I vantan pa att vi far det sa vantar vi aven med att moblera om och gora klart i vart rum for att alla mina saker ska fa plats. Resultatet ar att manga av mina saker fortfarande ar ouppackade. Jag har alltsa flyttat in utan att riktigt flytta in. Jag bor i limbo.

Det har ju funkat sa har langt, men nu far det vara nog. Jag ber en bon inatt att skrivbordet star dar nar jag kommer hem fran jobbet.

Fortsattning foljer...

efter sol kommer regn

Jag kunde inte tro min tur nar jag fick spendera hela helvetesdagen (ocksa kallad mandag) hemma i pyjamas med Hubby, pga av snon. Lyx som ord ej kan beskriva! Men tji fick jag, for nu ar jag sjuk. Kanns som nat slags straff?

amy baby

Sa har sag jag ut som Amy Winehouse for nagra helger sen. Lika eller va?

Pa Lucky Voice, Karaoke bar. Det basta ar att du bokar ett rum for upp till 8 personer, ni har tva mikrofoner och en touch screen dar du valjer latar sjalv. Man kan alltsa skamma ut sig bara for sina narmsta vanner och inte massa okant folk. Vill man bestalla drinkar trycker man pa en knapp och vips sa kommer det en servitris och tar din bestallning! Oh joy.

Tatueringarna fick fodelsebarnet sjalv rita dit.

nansin hort talas om nat som kallas snoplog?

Pga av snofallet sa ar alla bussar och tag nedlagda i london idag. Alltsa ar jag ledig fran jobbet idag. Pinsamt for london men trevligt for mej!