Jag ar sjuk och bebisen ar sjuk. Plus att det ar kallt och blott och ackligt ute. Sa det blidde ingen promenad imorse, istallet lekte vi inne. Eller bebisen lekte och jag laste Harpers Bazaar.
Egentligen gillar jag inte modetidningar for de ger mej bara komplex. Jag kan kanna mig som en helt lyckat, normal manniska som har allt jag kan behova. Sen laser jag en Harpers Bazaar/Vogue eller dylikt och plotsligt vill jag ha trehundranittioatta nya par skor/klanningar/kappor/frisyrer/broststorlekar/jattedyra vaskor. Jag blir helt snurrig i skallen dar jag sitter och rationaliserar att visst ar det okej att ta ut ett kreditkort for att kopa en Chloe handvaska for £600, som jag faktiskt inte ens vet om jag tycker ar snygg, men den ar ju arets "it-bag" och har jag den blir jag lycklig. Va hande? Kan det bero pa att ca 50% av tidningen ar reklam och de andra 50% ar indirekt reklam? Ar det jag som ar svag? Som tur ar sa behover jag ju inte lasa dessa tidningar langre, men pa min forra arbetsplats var det ett krav. Det ar sant. Vi prenumererade pa typ 5 olika tidningar (brittisk och amerikansk version), de satt en liten klisterlapp pa tidningen med vara namn och nar man hade last dom fick man pricka av vid sitt namn. Angest.
No comments:
Post a Comment