I'm so lucky, oh so lucky

Hela dagen igar spenderades med hjartat i halsgropen, idag kan jag antligen andas igen...
Men det kanns bra for nu minns jag varfor det ar sa underbart att vara lycklig. Aldrig glomma det igen...

Den har helgen kommer bli jatterolig. Mina vanner fran sverige ar pa besok och planen ar att ga pa Portobello Market imorgon for att sedan ata en sen middag pa the Electric pa kvallen. Nu undrar jag bara vad jag ska ha pa mig....

Ska man kanske ta och ata sin andra lunch nu? Jag traffade just hubby har i South Ken och vi gick och fikade. Jag genomled en genomhemsk toasted panini med skinka och ost. Han en Tuna melt som den inkompetenta cafe personalen aven smetat sweet chili sauce i. Ingen lyckad kombo. Ha, jag alskar att klaga pa dalig mat. Men det finns en thai curry och nagra spring rolls nere i kylen och lockar mej.... When the baby sleeps all I do is eat.

Anledning till lunchdejten idag var ju for att grejja det har med biljetterna till Glastonbury, de maste ju kopas nu i helgen. Forra aret akte alla vanner och alla som jag kanner och hade den bast upplevelsen nansin, medans jag satt hemma och grat. Jag kunde inte fa ledigt. I ar ska jag minsann med, jag ska visa dem att jag kan ha ANNU roligare! Eller nat....

Sock it to me

Idag skiner solen bade ute och inne. Imorse fick jag hora av en liten flicka att hon tyckte om mej for att jag alltid ler. Det varmde hjartat en smula.

Jag spenderade min formiddag idag med att spatsera runt i South Kensington med barnvagnen, letandes efter sockar. Jag har aldrig nagra rena sockar. Som matchar. Da brukar jag oftast stjala min hubbys sockar, vilket ar mindre populart. Sa jag tankte, what the heck, jag tar och koper nagra nya par at oss var. Men det gick ju som det gick. De verkar inte saljas sockar nagonstans i South Ken. Har gar alla tydligen barfota. Det narmsta jag kom var nar jag hitta nagra pa waitrose, men dar kostade det £6 for 3 par. Glom det.

living for the weekend

Och sa ar helgen over lika snabbt igen. Det ar inte det att jag har nagot emot att jobba. Jag gillar (oftast) att jobba och skulle nog vara ratt uttrakad om jag inte behovde jobba. Det ar snarare att jag kan kanna att jobb/fritid "ration" (vettefan vad det heter pa svenska) ar lite obalanserad.

Min vecka

Mandag/Torsdag/Fredag: ga till bussen kl 7 pa morgonen. Jobba 8am-6pm. Ga till South Ken station, vanta pa buss nummer 70 som fan aldrig kommer. Sitta pa bussen i 40-45 min. Val hemma tidigast kl 7 om man da inte ska en svang pa sainsburys eller liknande, lagg da pa en halvtimma. Umgas med Hubby, ata middag, diska. Klockan ar halv 9. Ta ett bad. Se pa TV en stund. kl ar halv 10. Fan. Maste ga och lagga mej for annars far jag somnbrist/paranoia.

Tisdag/Onsdag: Samma som ovan, fast jag slutar 7 istallet for 6. Alltsa satter paranoian in en timme tidigare pa kvallen.

Lordag: Ledig, njut!

Sondag: Ledig, njut forsta halvan. Angest andra halvan for att helgen nasta ar slut.

Repeat.

rehab

Nu ar det sa att man ska ju fokusera pa det som ar positivt. Det som ar positivt ar att min syster kommer hem till mej pa tacomiddag imorgon. Det som ar mindre positivt ar att jag glomde min kamera hos en kompis forra helgen, jag som sa garna vill visa er hur snygg jag var som Amy Winehouse...

va??

Nu har min narmaste jobbarkompis och chef blivit av med jobbet. Efter fyra ar sa fick hon inte ens ett tack och hej, utan snarare bara ett hej. Hon var den basta chef man skulle kunna onska sig, och otroligt duktig pa sitt jobb. Allt sammankopplat med mitt forra jobb kanns just nu bara jobbigt och sorgligt. Jag ar iallafall glad att jag slutade i tid, och pa mina egna vilkor.

Sen finns det ju viktigare saker i varlden an business.

suck

Vi har ingen dusch. Den gick sonder. Pang bom. Sen hade vi inget varmvatten heller. Da kandes livet jattekul. Nu har vi varmvatten igen men fortfarande ingen dusch. Det ar sa klart att man kan bada, for vi har ju badkar. Egentligen ar det ju ratt skont att bada och det ar inte nat jag oftast tar mej for, jag ar alldeles for lat och stressad. Men en sak ma jag saga, nar man maste ga hemifran klockan sju pa morgonen ar det sista man vill gora att borja fylla upp ett helt javla badkar. Sa gar det nar man bor i london dar allt ar gammalt, trasigt och helst ocksa mogligt.

min hubby

Ibland kan jag bli sa arg pa min karl, over bade viktiga och oviktiga saker. Men sant ar val okej och normalt nar man gar fran att bo pa varsin sida av landet till varsin sida av sangen pa tre manader. Men da far man minnas alla fina andledningar till varfor man star ut med karlsloken..

-han planerar, handlar och lagar en god och annorlunda middag till mej nasta varje dag, som ar fardig nar jag kommer hem
-han ringer mej alldeles glad i hagen for att beratta att han hittat en irlands "butchers" nar han varit ut och cyklat
-han vill kopa en cykel till mej pa Ebay, for det ar hans favorit affar
-han kan odla mustasch som ingen annan man kan
-han lyssnar pa disco musik hela dagarna och sjunger med
-han kliar mej pa ryggen eller stryker mitt har nar vi tittar pa seinfeld avsnitt i sangen
-han har den vildaste fantasin och nar han berattar vad han dromt pa natten ar det mer underhallande an nagon film jag sett
-han kan vagen overallt trots att han just flyttat till london och jag bott har fem ar

men mest av allt forstas for att jag alskar honom sa.

finally friday

Hur jag ska nagonsin ska hinna ha tid att updatera denna blog framover har jag ingen aning om. Nu nar min dag borjar en timma tidigare och slutar vaxlande en halv/en och en halv timma senare, nar jag har en ettaring och en mycket kravande trearing att tampas med och ingen ork kvar nar jag val kommer hem.... En vecka sen jag borjat mitt nya jobb och det kanns som en evighet. Men den forsta veckan ar val i vanlig tradition den svaraste, sa det kan nog bara bli battre! Vissa trevligheter har jag ju hunnit med, som till exempel imorse nar jag och lilltjejen tog en fika med min hubby pa National History museum. San lyx fanns ju inte under mina tre ar i kontorsmiljo.

I helgen blir det karaoke for hela slanten, da en god van fyller 24 och det ska firas pa lucky voice i Soho, sjalvklart i fancy dress! Jag funderar pa att ga som Amy Winehouse...

sista dagen

Idag sager jag hej da till min arbetsplats dar jag jobbat i tre ar. Dar jag har skrattat och gratit, fatt manga fina vanner, lart mej mycket nytt och druckit manga manga koppar te. Jag har tagit ner mina barnfoton fran vaggen, bilderna pa mej och Emma fran Miami, som vi haft uppe pa vaggen framfor oss, som en paminnelse om den basta sidan av jobbet. Jag tar med mej " I love tea" muggen som jag fick i present av Annie nar hon fortfarande jobbade har. Annars tar jag nog mest bara med mej minnen.

det allra viktigaste

Jag glomde namna ett (icke) nyarslofte. Men egentligen ar det inte sa mycket ett lofte som det ar en sjalvklarhet och en sanndrom. Jag ska namligen ut och resa i vida varlden med mina allra basta tjej hanna mot slutet av aret. Vi ska aka till asien och australien. Dar ska vi sola, prata, resa runt, traffa folk, upptacka, ata och sova sked. Det kommer nog bli det basta vi gjort.

Till och med battre an att ata palt och sova sked i umea.

2009

Om jag skulle ha nagra nyarsloften sa skulle dom se ut sahar:

-borja baka brod av olika slag, nyttigt som onyttigt
-borja lyssna mycket pa musik igen, sa som jag gjorde forr
-slappna av mer och ta det lugnt, inte jaga upp mej hela tiden sa jag borjar grina och stalla till scener
-vara mer positiv och minnas att jag faktiskt ar otroligt lyckligt lottad
-lara mej att sticka
-laga mer mat, trots att jag har en pojkvan som ar kock
-kopa en cykel och cykla till jobbet (nar det borjar ga mot varmare tider)

Men som tur ar sa gor jag inga nyarsloften....

tack och bock

Nu lagger jag ner julfrossandet till nasta ar, trots att min mage skriker efter potatis i mangder och nagot sott efter varje maltid. Nu far det vara nog till nasta ar.

usch

Jag hatar nar folk luktar mat. Lite varmt sadar. Det kanns ackligt. Sen star dom ofta lite for nara. Da forsoker jag att inte andas men det funkar oftast inte. Da far jag in allt deras matos i mina lungor iallafall. Huvva.